Veckan blev inte riktigt som jag trodde, i torsdags möttes jag av det sorgliga beskedet att en barndomsvän som jag delar många ponnyminnen med hade avlidit i cancer. Vi tränade och tävlade tillsammans och umgicks även en del utanför hästeriet, även om vi inte umgicks numera så slogs jag av livets ständiga föränderlighet och att man kanske borde ta vara på de vardagliga stunderna mer än man gör. Det är ju trots allt dagarna som går som bildar livet.
Ja det blir väl inte så mycket mer info än så, Nitro är lika fantastisk som vanligt just nu lite extra med sin mjuka mule och glada gnägg.