Vi klarade det

Igår var det äntligen dags, efter att ha vänt och vridit på alla funderingar med nära och kära. Efter att ha legat sömnlös och funderat över de stora frågorna...
Hur lång tid innan ska vi vara där?
Knoppar eller inte knoppar?
Hur länge ska jag rida fram?
Blir han störd av knoppar?
Vad ska jag fokusera på när jag värmer upp?
Kommer knoppar att hålla för Nitro?
Kommer han försöka smita igen?
Hur många knoppar kommer krävas till hans kalufs?

Väl där så flöt allt på som om vi inte hade gjort något annat, han var både spänd och hingstig när vi kom dit men lugnade sig snart och han kändes riktigt fin på uppvärmningen.
Väl inne så höll han sig i skinnet och även om vi båda var spända så samarbetade vi och skötte nog oss helt ok för det resulterade i 62,1% och vi kom på fjärde plats av 11, precis utanför placering. Lyckan var total och jag fick hålla tillbaka tårarna efter hälsningen, jag var så stolt över oss!
Galoppen är ju verkligen vår akilleshäl och jag var lycklig över att det ens blev rätt och det kändes som att den håller på att lossna den också.

Och JA, det blev stoora knoppar
Och JA han bjöd på staketet i varje hörn, detta var visserligen bara positivt då det blev lite extra energi.

↑