Tacksamhet

Som vanligt när jag är och stökar i köket så blir det lite funderingar kring hästeriet och allt däromkring. Idag slog det mig hur otroligt lyckligt lottad jag är som har så många fantastiska, stöttande personer runt mig! Personer som lyssnar, ger råd och stöttning och som finns där. Jag hoppas verkligen att jag någonstans kan ge som samma stöttning som dom ger mig.
Idag har jag av olika anledningar pratat/träffat 5 olika personer som alla har olika typer av hästar och olika ambitioner men i grund och botten samma mål, att komma så långt dom kan med de erfarenheterna/förutsättningar de besitter. Alla har frågat hur det går och det känns som att deras omtanke är äkta, inte att dom frågar för att kunna få något göttigt att kunna använda för att stärka sitt eget ego! Jag är alltid väldigt ärlig med mina egna styrkor/svagheter i ridningen, ser ingen anledning att måla upp mig själv som någon duktigare än jag är, jag är ringrostig, jag är okoordinerad men jag är också målmedveten och jag vill lära mig att bli bättre!

Riktiga vänner är guld värda!

En ljuspunkt

ÄNTLIGEN lite framsteg! Testade något nytt, fattade galopp på långsidan, sket i allt och bara lät han ta galoppen, det blev rätt! Igen och igen och igen! Nu fortsätter jag att träna såhär samtidigt som jag tränar hans följsamhet och min snabbhet i hjälperna.
Jag red igenom programmet för LC:2 idag, kan nog funka att starta i höst, speciellt nu och jag kan släppa lite fokus på fattningarna och sätta ihop lite olika övningar med olika gångarter utan att det blir en så stor grej.

I övrigt så är nästan vindskyddet klart nu, så skönt det känns. Speciellt nu när det börjar komma fram en hel del dumma flugor.

Nitros hemland... Nästan

Bloggen har blivit lite lidande några dagar pga en affärsresa till Schweiz, eftersom haflingern härstammar från Österrike så kunde jag inte låta bli att leka med tanken på hur det skulle vara med Nitro i dessa backar.... Jag kände direkt att det nog var bäst för Nitro att vandra i Skånes relativt platta landskap....
Väl hemma blev det lite mysrundor i skogen, i morse tog vi en tur på gräsvallarna, känslan i fattningarna blir bättre och bättre, dock kan jag inte släppa tanken på att inte räcka till för min fina häst.